Så, Henry Rollins har nått den respektabla åldern, av 60 år. 5 år tills den magiska gränsen för svensk pension. Jag kommer inte påstå att hans grejer musikaliskt varit det mest viktiga för mig, fast jag lyssnat något på både Black Flag och Rollins Band. De är bra, skulle inte våga roca en Blag flack-patch om jag inte tyckte så, fast det har argumenterats att symbolen har utvecklats till något mer än bandet, till och med av bandmedlemmarna själva. Men det kanske är bevis på att något kan bli större om det verkligen har haft en kulturell påverkan. (Även om jag fått känslan att den inte separerats lika hårt från musiken som t.ex. Ramones och Nirvana osv)
Henry Rollins som personlighet, poet, spokenword-utförare, skådis och musikälskare har haft större påverkan på mig, väldigt stor för att vara ärlig. Hans framföranden, som blivit några genom åren, vars humor fått mig att skratt och ändå fått mig att fundera över saker, är något jag kan återkomma till då och då, när jag behöver lite pepp. Kan sluka allt som jag kan komma över på plattformar som Youtube. Tycker han är en väldigt fascinerande karaktäe, som kommer från subkulturella ursprung, tagit sig in i mainstreamkulturen, fast han kan hålla sig utan det mest kommersiella så det känns som allt han gör är på så mycket hans premisser som det bara går att göra.
Sen att han är sån insnöad musikälskare som jag önskar jag kunde vara. Hans kunskaper om skivor och artister är jag avundsjuk och inspirerad av. Hans skivsamling är, efter sina antydningar och mina killgissningar av sådan storlek, så jag inte vågar tänka på det.
Så grattis, Henry, önskar att du håller dig frisk och pigg så vi får njuta av dina historier i 20-30 år till!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar