Det är bara att inse att jag har tiden att hålla på med att med att skriva om saker jag fastnar för. Jag har inte samma åtaganden som de flesta har. Jag är ungkarl som har varit utan jobb eller sysselsättning under länge perioder. Inget lagt värde i det. Det är sen sån där sak, som bara har hänt. Det har inte funkat så jag fick en tillvaro som är standard. Förmodligen är det så att jag har en Aspberger, som gör att jag kanske inte funkar 100 procent på det sättet, så jag kan vara inom normen. Mycket kan säga om det hela, bu eller bä, men faktum just i den här textens kontext vill jag hävda att det är en bra grej. Jag älskar musik, jag mår som bäst när jag håller på med musik på något sätt, jag har svårt att förstå mycket men musik fattar jag instinktivt även om jag inte kan förklara hur. Lägg till då att jag blir intensivt fokuserad på saker jag älskar pga Aspbergen , så har du något jag kan göra till något väldigt positivt. Då jag födds med en fallenhet för språk och skrivandet, så har jag läget att jag kanske kan skapa något här som är av värde. Förhoppningsvis till och med så mycket värde så det är värt att läsas av tillräckligt många så det betalar tillbaka lite av allt jag givits. Det ska sägas att även om jag är aspigt intresserad av musik, så betyder det att jag har rätt i allt jag skriver eller att det jag skriver är allt det som kan skrivas om det. Jag vill inte skapa för långa inlägg, så då blir det “något om” varje grej jag nämner. Jag har bara väldigt stor chans att jag har korrekt, pga av de omständigheter jag nämnt och jag har något coolt att komma med, det är ju coolt bara det. Det finns mer om saken och det finns alltid någon eller några därute som vet saker jag inte vet eller medveten om. Önskar jag har närvaron att höra det de kan lära mig, när jag hör det.
Med det sagt så vill jag berätta om en teori, som jag har sakta fått fram i min skalle under de senaste 2 årtiondena. Den kanske är kontroversiell eller så är den accepterad, bara det att jag inte läst eller hört om att den är accepterad. Det är att jag anser att rock n rollen från 50-talet och den punk som kom på 70-talet är samma sak egentligen, bara det uttryckt på lite olika sätt och på två olika tidpunkter.
De två största argumenten jag har för tillfället, för att så är fallet är dessa.
1: När Ramones började så var deras plan att spela det som fanns på 50talet och det tidiga 60talet, rock n roll helt enkelt. De var rockungar på den tid som levde i en tid då allt hade blivt så stort. Långa solon av tekniker, som spelade på stora arenor. Inget de kunde relatera till. De vill ha enkel, rakt på sak rock n roll. Grejen var det inte att de kunde lir, så det blev ännu enklare och snabbare än vad som var tänkt. Dada så var grunden för punken lagd. När Lennart Persson pressade dem på ett svar, på vad denna musik, denna punk var för något, så lutar sig Joey fram och säger “its only rock n roll, man!” ( Så jag uppfattat det iallafall.)
2. I veckan hörde jag Bob Mcfaddens låt “beat generation” för första gången som jag kan minas iallafall. Jag insåg rätt snabbt att punkaren Richard Hell använde när han skapade en ny text och spelade in den som låten “blank generation”. kommer inte på någon mer exempel, men det var inte den enda gången som sånt hände, att punken “snodde, lånade” av 50-tals rocken. Så det är kanske inte så långt att kunna påstå att om Joe Ramone hade han varit som Jerry Lee Lewis och det finns en chans om att Elvis föddes senare och i New York, så hade han kanske lirat på cbgb`s tillsamman med de andra punkarna där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar