lördag 2 januari 2021

Den där om samlingar

 Samlingar är något grundläggande för musiken, i min killgissning, även om jag tror att jag kan ha något att komma med. För den förtjusning jag sett i dem, är att jag kan få reda på vad som släppts, smakprov från olika artister, skivbolag osv i den genre jag nu utforskar. De första grejerna jag köpte, när jag hade upptäckt att det finns en sak som hette rockabilly, var samlingarna “jump, cats, its wild” från tail records och genom dem, få ett smakprov på vad som hade hänt under 90-talets svenska rockabillyscen. Har kvar dem, så här 23 år senare, kommer nog aldrig kunna släppa dem, även om jag under livskriser, varit tvungen att sälja stora delen av skivsamlingen. Men även inom andra genrer, är det samma sak. Allt från samlingar inom punk till Lenney Kayes “nuggets”, har de varit en sjukt viktig del i mitt musikutforskande innan internets stora intåg i mitt liv. I ärlighetens namn, var jag sen på bollen med att skaffa internet i mitt eget hem, för att kunna använda det hemma. Shit, jag var i mina 30+ innan det hände så. Har uppfattningen att de är ett bra verktyg för de flesta bolag, även i den digitala tidsåldern. 

 

Förtjusningen ligger ibland, mer i koncept och skivomslagets konst, än i själva musiken, även om musiken är med att skapa känslan. Att Skivomslagets berättelse och dess konceptberättelse, sätter då tonen i den, så musiken skapar då någon form av bakrundsstämning i den mentala bild och berättelse som jag spelar upp i mitt sinne än att till 100 procent lyssnar på musiken. Exempel på det är Las Vegas Grind, som med sin coverart, skapar bilden av stripklubbar och andra sleazy klubbar, med tillbehörande seedy leverne, under ett 50-tal som är mer degenererat än den förortsbild man har av förortens medelklass bild i staterna. Musiken är helt klart bra men det är den bild och känsla som jag får när jag går och lyssnar på det i hörlurarna som gör det siktigt jäkla häftig.  


Plus att jag senaste dagarna har suttit och lyssnat på samlingen “beat from badsville”, som jag inte ännu har fått hundra koll på vad det handlar om, men om man ska gå på titeln, så har det kopplingar till The Cramps och deras influenser.  Att det handlar om vad vissa skulle handla om “skräpkultur” från rockens barndom och hur den kan vara så häftig, trots att kulturens etablisimang vill vifta bort den, är ingen tvivel om. Att den. Med sin omslagskonst, skapar en aura av farlighet och “fuck you” attityd gör allt. Min fascination för konceptet “skräpkultur” från 150 och 1960-tal bara förstärks av det hela. Kan bara inte beskriva den med rättvisa men den finns där. Ja, det är “Skräp men det är så underbart, ibland så kitschigt och jag vill bara ha mer! Samlingen har gjort sitt jobb!  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar